4.2.09

4

Jag gillar verkligen inte det faktum att du får mig att gråta dagarna igenom. Din blotta existens som är menad att göra mig glad, lycklig, lugn gör mig istället förtvivlad, deprimerad, ledsen, trasig. Jag vill bara springa fram till dig nästa gång jag ser dig, skrika, slå, gråta. Säga hur dina handlingar, eller uteblivna handlingar, får mig att dö. Men jag känner mig själv. Och jag vet att när jag ser dig finns det två saker jag kan tänkas göra. Antingen kollar jag åt ett annat håll, låtsas vara upptagen av mitt trassliga hår eller min oerhört intressanta stiftpenna. Även du kommer då kolla åt ett annat håll, äta din mat eller prata med dina vänner. Eller så kollar jag dig rakt i ögonen, ler mitt fula fina leende och säger Hej! Du kommer då skina upp och säga hej även du. Inget mer. Ingen bekännelse eller utbrott.
Du får mig att leva även om du dödar mig

4 kommentarer:

Oliver sa...

vad allt ska vara jobbigt hela tiden.
tack för att du är fin och snäll fina du.

Anonym sa...

fin.

radiatorshots.blogspot.com sa...

Fint inlägg!

Vet du hur man ser antal läsare på bloggen? Visste liksom inte var jag skulle vända mig!

tack på förhand,
Charlotte

Anonym sa...

varför ska allt vara så svårt för? varför kan inget vara lite enklare?

vad det än är som får dina tårar att rinna hoppas jag att det ordnar sej till det bästa! det förtjänar du!

..och tack för dina tips om "låtskriveriet". mina låtar är inte dom bästa, men dom är mina och det är det som räknas mest!

kram i massor.