29.11.08

29

jag är så kär att jag inte vet vart jag ska ta vägen och jag hoppas innerligt att han känner likadant och att dömma av saker som hänt på sista tiden så finns det verkligen hopp och jag kan inte övertolka detta utan det verkar vara så uppenbart och så rätt så rätt. mitt horoskop var så otroligt sant att det inte går att vara annat än oerhört glad och jag vill bara att han ska visa det ännu mer och att jag visar det ännu mer så att det inte rinner ut i sanden som jag låtit det göra allt för många gånger tidigare. denna person är verkligen speciell. går inte att undvika honom, går inte att låta honom försvinna. vi skulle vara så fina och han är verkligen... nej, det går inte att sätta ord på honom. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta för han är ju fortfarande inte min

1 kommentar:

Anonym sa...

du skriver bra!